Burrito?


BLÄ. Usch fyyyyyyy. Suck. Har världens sämsta självförtroende just nu... Är det inte sjukt hur en håller på? Utvärderar sig själv och analyserar minsta lilla, blääää. Nämen seriöst, har till och med räknat ut mitt BMI ikväll - de va inte en så kul läsning ska ja säga. Nä hörrni det är ju pinsamt med enormt mycket tid och energi som går åt till mina självförtroendesvackor. Hua! Sen går det lite tid och ja bah "men guuuu hur kunde jag tycka att jag är dålig när jag är så fin och bra?!" och så går det YTTERLIGARE lite tid och en bah "hur har jag nånsin tyckt att jag varit bra?! Jag är väääääääärdelös!" så fortsätter det... Fiii fääääään! Dödstrött på att känna så här.

Face sculptor



Sminktestarn testar: Isadora Face Sculptor.

Jag ska börja med att säga att jag inte är sponsrad utan köpte denna i ren nyfikenhet, roligt med en produkt med fler användnings områden tänker ja- liksom som ett 3 i 1 smink. 

• Face Sculptor är en ansiktspalett (stor som handflatan!) innehållandes bronzer, rouge och highlighter, alla i puderform. Formulan är silkig och härlig, jättefin på huden! Finns en varm och en kall version att välja mellan, de är inte olika som dag och natt, men olika nog. Jag valde den varmare persiko-nyansen. 199 kr/st ligger priset på, men ja fick den lite billigare för det var något extra pris på Åhlens. -win!

• Warm Peach (varma paletten, ska passa varma hudtoner/mörkare hy):
- En mörkare matt bronzer med pytteglitter i, kanske aningen lite för orange för min del men säkert bra på någon mer gyllene än jag...
- Ett satinmatt rouge som är härligt persikorosa, en nyans som passar ALLA. Sååå fint!
- En highlighter som är väldigt ljus och frostigt champagnefärgad, jag gillar intensiv highlighter så absolut super nöjd med den också!

Kort sagt. Jag är nöjd! Trotts att jag har ganska blek hud funkade den mörkare bäst på mig! Och Isadora som märke tycker jag både är billigt och bra märke. Så absolut värt att lägga en hundring på!


 

Kondak moment?



Sitter på golvet i vardagsrummet med klistertejp och sax i högsta hugg. Dags att börja ta tag i det där baby-albumet nu. Har bara ca 1.000.000 bilder att gå igenom enbart från de första veckorna i Ines liv... Vad hände liksom?vart kommer detta hejdlösa fotograferade ifrån?! Och varför så många bilder? Detta är liksom bara en spottstyver av alla miljoner bilder av ingen som går att hitta sparade i våra mobiler o på datorer här hemma. Kaos! 

Hur ska jag orka? Jag vill ju liksom skriva lite o renskriva också och bl.a. klistra dit armbanden vi fick på bb och lite sånt. Så det blir som en klippbok om Ines, men jag ser nu att detta kommer bli ett never ending project..Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att vi just nu snackar år av albumskapande. Det här kanske är ett never ending project som jag får leva med? Även om det är pyssligt, stökigt och jag håller på att bli halv galen av den sjukligt jobbiga fototejpen är det rätt mysigt och kul att hålla på. Vill ha in mycket text i albumet, så att vi inte glömmer, och det bidrar ju till att det tar sin lilla tid. Och bilderna blir ju inte färre. Men men.. det kommer bli himla fint när de är klart! Nu ska jag fortsätta inna bäjbin vaknar efter sin eftermiddags lur😊