kaos i huvudet...
Ok, måste erkänna en sak. jag tappade det lite i förmiddags. Fan, jag som varit så stark och mått bra i en vecka, och innan dess... i typ hundra år? Började må dåligt av outgrundliga anledningar och har därför "sovit" till 13.00. Är liksom ständigt spänd som en gitarrsträng. Är så jävla less på dessa ångestkänslor nu. JAG ÄR LYCKLIG I TEORIN VARFÖR KAN JAG INTE BARA SLAPPNA AV I PRAKTIKEN?????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nåväl. Kommer försöka leva på som vanligt och möta känslorna men ändå inte låta de styra mitt liv. Men! Jag överlever, såklart. Orkar inte haka upp mig och älta dessa ångestkänslor nu. Vill bara vara positiv och tänka att det går över...
Kan ju påminna mig själv om lite saker som jag är otroligt tacksam över:
- Kristoffer
- Mina fina vänner
- vår fina lägenhet i Årsta (den börjar bli fin nu iaf)
- Min otroligt fina underbara mamma för att hon bryr sig och stöttar mig jämt.
- Syrran. bästa!
- Mig själv. Jag är snäll, rolig(!), smart och tänkande. Vet att jag är en god människa. Och ibland rätt söt
